Porto - Santiago, 12 dagars vandring ----- Santiago - Porto, 3,5 timmar buss

Ett helt fantastiskt äventyr lider mot sitt slut.

Det var för 4-5 år sedan vi började prata om att någon gång göra en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Tankarna levde vidare och i minnet hos en av oss fanns en berättelse - stort tack Mats! - om en vandring som gjordes för flera år sedan och hur berättaren förmedlade en känsla kring vandringen som fastnade. Efter vår vandringsresa till Amalfikusten förra våren kände vi oss redo att anta en större utmaning. Mycket värdefull, fin och rolig information om Camino Portugues - tack igen Mats! - fick oss att välja denna, men att börja i Porto (vandringen utgår egentligen från Lissabon). Ca 240 km på 12 dagar, fann vi vara en lämplig distans på tillgängligt tidsutrymme. En av oss disponerar över egen tid, den andra personen har ännu en CHEF!

Återresan till Porto gick med ASLA-långfärdsbuss som skulle till Lissabon.

Och återresedagen var såååå rätt vald (naturligtvis planerad!). Idag regnade det inte - det fullkomligt forsade ner vatten från himlen.

Säkerhetsbälte på för svenskorna. Vattenplaning har man hört talas om.... För att fortfarande ha känslan av vandringen kvar i fötterna var de även idag klädda i röda Salomon, vattentäta! Att se Atlantens vatten från bussfönstret var en tröst, mer naturligt så att säga.

Strax innan vi klev av bussen passerade vi det vi antog vara en del av det portugisiska "miljonprogrammet" och insikten kom till oss att nu var vi "back to civilisation".

Det bekymmerslösa livet som vandrande pilgrim var slut. En mobiltelefon som var på drift i 2 timmar i Porto hjälpte till att snabbt återföra oss till den hårda verkligheten.

Eva och Elisabet tackar för sig och hoppas vår blogg inspirerat dig att göra en vandring eller förverkliga en annan dröm! Du kan! Förbered dig och "Just Do It"!

Pilgrimens sju nyckelord - frihet, enkelhet, bekymmerslöshet, tystnad, långsamhet, delande och andlighet!

Idag tog sig friheten uttryck i SOVMORGON, efter tolv dagars uppstigning kl 06.45. Efter frukost skulle våra välstämplade "pilgrimspass" bytas in.

På "Oficina del Peregrinho" var det kö, 50 meter pilgrimer. Alla väntade på att få samma saker: La Compostelan, på latin, och där även våra namn skrevs på latin, Evam resp. Elisabetan. 

Den Compostela som var på spanska och med alla faktauppgifter kring vandringen syns här nedan.

Halvspringande tog vi oss till katedralen för att hinna till mässan kl 12.00. Fantastiskt vacker katedral. Och vi var säkert dryga 1000 personer, hälften hade fått sittplats och vi andra tränade fötter och ben på att stå på stengolvet ca 90 minuter - här passade nyckelorden enkelhet, tystnad och långsamhet mycket bra.

Plötsligt startade den fantastiska ceremonin "Botafumeiro" - den enorma "brännaren" på 80 kg i utsirat silver som hängde i rep från taket sattes i häftig svängning av män som drog i repen. Brännarens svängning utgick från altaret och slog sedan nästan i taket på vänstersidan, för att sedan fara förbi altaret och mot taket på högersidan. Brännaren är fylld med trä som ger rökelse. Nyckelordet andlighet stämde väl in på denna upplevelse.

Mässan hölls på spanska med små inslag av engelska, tyska, franska och portugisiska. Kollekt samlades in och nattvarden utgavs, dvs oblat till besökare som ville ha medan vinet förbehölls prästerskapet. Denna ceremoni samt att vi under mässan tog våra "grannar" på golvet i hand, får båda stå för nyckelordet delande. Även exteriört är katedralen mycket vacker och upptar en stor yta i Santiagos " gamla stad".

Till fots, på cykel eller till häst fick pilgrimerna ta sig dit och det var inte enbart mountainbikes som gjorde Caminon denna vecka. På tränade andliga fötter tog vi oss till lekamlig spis. Mats - här hittade vi de underbara "Pimentos de Padron", sååååå goda, dessa gröna kompletterades med röda tomater och galicisk ost och grovt bröd.

För att se så mycket som möjligt av Santiago tog vi "lilla vita tåget" som tog oss runt på 45 minuter - medan regnet forsade ner och vi var under tak och fick engelsk guidening. Bekymmerslöshet!

Åter på hotellet aktualiserades Povel Ramels text " Man skall vara glad åt.....

Lördag 7 maj 2016 kl 16.29 - Santiago de Compostela!

"These feet were made for walking......!"

Tusen tack älskade röda Salomonskorna och bruna Vibramkängerna - ni bar fram våra trötta fötter och gav dem nytt liv.

Vår sista vandringsdag, 24 km, började vd stationen i Padron, där vårt hotell Rosalia låg. Lite sol bakom moln och behaglig temperatur. Fält med gula blommor, ett gammalt ödehus och vedhög av jättestorlek passerade vi.

 



Många kyrkor har vi passerat under dagarna men
märkligast är gravplatserna vid vissa av dem.

Att tvätta sin tvätt utomhus mot ett tvättbräde vid
tvättkaret måste vara unikt att det fortfarande görs.

Blommor, träd med blommor, vackra gamla ekar är sådant vi kommer att minnas från denna vandring. Och dofterna, fågelsången, alla dessa vackra stigar genom skogar.

Världens äldsta vägkors nådde vi, samtidigt som ett lätt regn började falla.

De märkliga små husen vi skrev om för några dagar sedan och inte visste vad det var fick idag sin förklaring av Caminovännerna från Schweiz - det är "majsbodar". Majs som skördats läggs in i "husen" i vilka inga möss/råttor kan ta sig in.

När vi hade 7 km kvar, öppnade sig himmelen. Inga änglar eller skyddshelgon för ben och fötter visade sig men med våra begränsade spanska språkkunskaper måste vi ha åkallat alla regngudar som finns! Men det var bara att trampa vidare. "Snäckan" vars strålar visat gångriktningen i 12 dagar lyste mot oss. Till pilgrimsvandringen hör också staven och visst - när vi kommit innanför kommungränsen i Santiago förstod vi, att t o m kommunen satt ut en gul stav!

Regnet fortsatte vräka ner och vi lyfte blickarna nu när vi var inne i Santiago för att hitta katedralen. Och DÄR!!! Vi var vid var vi trodde var katedralen kl 15.00, MEN två spanska pensionärer fick oss att förstå att det var inte alls någon katedral. De pekade oss vidare rakt fram och en minut efter vi skiljts från dem tog Caminosymbolerna -snäckan och gula pilen - helt slut, upphörde!!!

Efter en och en halv timmas letande, frågande ett stort antal spanska kvinnor och män - helt utan kunskaper i andra språk - lyckades vi komma fram till vårt mål! Katedralen med den långa trappan stod där!!! En fantastisk vandring har tagit oss hit, Elisabet och Eva, och imorgon skall vi delta i mässan kl 12.00 och sedan få våra "Compostelas" - diplom på att vi gått Camino Portugues.

Mer om detta berättar vi imorgon!

Regnskog och nya vänner

Vi lämnade Caldas de Reis kl 08.30 och räknade med att ha uppförsbackar första 7 kilometrarna.

Maximal luftfuktighet hela denna näst sista vandringsdag! Inplastade pilgrimer stod som spön i backarna och så lämpligt, efter 5 km fanns ett café med supergott kaffe, gratis Wi-FI och vandrarnas ryggsäckar stod på rad

En vacker "trollskog" på flera kilometer tog vi oss fram igenom, som gav oss lite skydd från himmelens droppar.

Överallt växer blommor, vin, potatis och andra grönsaker och spanjorerna är igång och arbetar på fälten och i sina fina trädgårdar.

Två nya vänner från Tammerfors i Finland pratade svenska och vi blev alla förvånade över att träffa "nordbor".

Långtradarfiket San Miguel erbjöd "pilgrimslunch" bestående av obestämbar "Soup" samt Spagetti con Carne. Vi avstod och beställde en "pane med quiesa", liten ostmacka trodde vi.  Ett 2 dm långt och 1 dm brett bröd med rikligt med ostskivor - ALLT i matväg serveras i jätteportioner i Portugal och Spanien har vi lärt oss dessa veckor vi vandrat! Det är väldigt billigt med kaffe och mat. Kaffet är oftast starkt och jättegott, även med mjölk. Matportionerna jättestora, oftast "stabbig" mat, minimalt med grönsaker, maximalt med friterat eller "oljedränkt".

Efter lunchmackan och den supergoda Estrella Galicia-ölen, kollade vi i den intilliggande affären som sålde allt och mot en liten peng i ett hjul fick man en liten mascot.

Tre nya italienska vänner från Bologna bjöd på nötter och berättade att de hette Ted, Claudio och Mauro. Två av dem skulle när de kom till Santiago imorgon be "för frun" - lite osäkert om det fanns någon/några fruar att be för eller om det handlade om att be "en fru = madonnan" för att få tag på en fru till var och en av dem? En av de tre gillade inte att bli våt i håret så han vandrade med uppfällt paraply.

När vi närmade oss vårt mål, staden Padron, kom plötsligt 3 getter springande inne på en gräsmatta, kanske husdjur?. I den vackra allén inne i Padron finns en staty. Statyn föreställer Galiciens välkända poet, Rosalia de Castro, som kämpade mot förtryck av fattiga och för kvinnors rättigheter och hon levde mellan 1837 - 1885.

Efter dagar av tråkig mat bad vi kvinnan i receptionen på vårt hotell rekommendera oss bästa restaurangen i Padron, så det blir "A casa dos Martinez" ikväll. Och på rekommendation från vännen Mats skall vi äta Pimentos de Padron!